När vår dotter var ett par veckor till en månad gammal tyckte hon om att somna på min bröstkorg. Det var fantastiskt på många sätt. Men så en dag ville hon inte det längre.
Barn förändras snabbt. Det är en av de största lärdomarna jag bär med mig. Det är som att verka i social media som företag, ena dagen flyter allt på som vanligt, nästa dag måste det till radikal acceptans och ett nytt angreppssätt på ett uppkommet problem. Att dottern inte längre vill somna på bröstkorgen är ett sånt problem.
När detta inträffade hade jag precis börjat med vårens stora uppdrag och mamma fick ta väldigt mycket ansvar hemma. Jag fick ta Mary-Ester lite här och där, och absolut inte några nätter eftersom jag jobbade koncentrerat vid datorn i upp till 8 timmar per dag, jag behövde min sömn.
Eftersom jag gick miste om den snabba utvecklingen, med fokus på arbete, försökte jag lösa gamla problem med gamla metoder. Om dottern skrek så la jag henne bredvid mig och gjorde som jag alltid gjort. Ibland la jag henne på bröstkorgen och det hjälpte i några minuter att jämföra med hela kvartar tidigare. Ibland fick hon skrika tills hon somnade men det resulterade alltid i att nästa sömntillfälle blev svårare.
Ett sätt som vi började anamma var tidiga promenader. Förutom att det var skönt att se alla andra skynda sig till bussen så var det uppfriskande. Jag ska erkänna att det inte alltid var sådär mysigt som jag vill måla upp det. Med 20 minusbjörnar som krafsar på mina kinder är det inte mysigt, bara ett nödvändigt uppoffrande.
Efter några veckor hade min arbetsbörda växt betydligt och vi levde under en press utan dess like. Jag fick belöningar på jobbsidan genom att hela tiden öka min kompetens och mamma Josefin med Mary-Ester gjorde vad hon kunde för att jag skulle slippa ta hand om vår dotter när jag behövde lägga så många timmar på uppdraget.
Vi fick en andrum i mitten av mars men föga anade vi vad som skulle komma i april. Då i mars fick jag gå en crash course i hur jag kan göra för att hålla dottern på bra humör i vaket tillstånd och hur jag kunde kombinera gungande i famnen eller barnvagnen när det var dags för sovstund. Det var lärorikt men inte riktigt på riktigt ändå, jag hade alltid min fru att falla tillbaka på.
April kom och arbetsbördan växte ytterligare. Det var oerhört ansträngande och på toppen av isberget fick jag hjärtproblem, åkte till akuten en kväll, tog EKG och blev ordinerad vila. Den händelsen var ett uppvaknande på samma sätt som min sjukdomstid 2004.
Efter ett par-tre veckors oro över ekonomin kom så äntligen mina pengar. Nu var vi räddade. Återstod att lära känna min dotter.
Idag är vår tillvaro mer balanserad. Jag har den senaste veckan fått åtnjuta flera timmars extra sömn på morgonen, tack vare att vår dotter ändrat sina sovvanor. Min fru är fortfarande en ängel som tar nätterna (vi har diskuterat detta kan jag lova) och min dag börjar som tidigast 06:00. Att sitta uppe till 05 och hacka WP finns inte på kartan längre.
Att få Mary-Ester att somna är mycket lättare nu än tidigare. Jag behöver inte vandra runt i kvarteret för att söva henne, det räcker med att känna av när dotterns trötthet är närvarande och försiktigt varva ner samt placera henne i barnvagnen. Ibland tar det upp till en halvtimma för henne att somna, andra dagar går det på några minuter. Jag har fått lärt känna min dotter (igen) och hoppas att du har möjlighet att göra detsamma!
